KarmaKult

Genren feministiska serieskapare är kanske inte jättestor (iaf inte bland utgivna serier) men det som finns är desto bättre. Vi har tidigare (flera gånger till och med) skrivit om Nina Hemmingsson och hennes underbara (ofta) ångesthumorserier.

Liv Strömquist är en annan fantastisk serietecknare som med sjuka mängder humor mobbar patriarkatet. Hennes senaste heter Einsteins fru där hon bland annat listar historiens sämsta pojkvänner. Verkligen hysteriskt rolig. Hon har också i samma humorgenre gjort Hundra procent fett samt den feministiska erotikserien Drift (där hon dock inte har gjort teckningarna, de är istället av Jan Bielecki i klassisk Starletstil). Kolla in om du inte har sett det tidigare.

Länk till Liv Strömquists hemsida där man kan se lite smakprov på hennes serier (och se ovanstående serie större för det var där jag snodde den!).

/Moa

Jag är lite svag för såna här socialrealistiska serier där det inte händer så mycket, mest att man får följa en liten sekvens i någons liv, och gärna ska de vara lite ångestladdade och mörka. Jag gillar verkligen Daniel Clowes Ghost world, som jag läste om för kanske femte gången igår. Den handlar om Enid och Becky som inte riktigt vet vad de ska göra av sig och sina liv. Under tiden droppar de onda oneliners om och till de flesta de möter och hittar på diverse svarthumoristiska skämt till resten. Den finns också som film med världens bästa Scarlett Johansson i rollen som Becky och Steve Buscemi, underlig som vanligt, som den smått udda äldre mannen (som får en betydligt större roll i filmen än i serien som nästan uteslutande kretsar kring Enid och Becky). Jag läste den på engelska men den finns också på svenska.

Andra favoriter i genren är Daniel Ahlgrens serier som med stora mått ironi skildrar uppväxtångest.

Där Ahlgren distansierar sig genom ironi är Åsa Grennvall mer naken och oskyddad. Hennes album Det känns som hundra år berör precis som Daniel Ahlgrens album uppväxtångest men Grennvalls är mycket svartare och sorgsnare. Det hemskaste av hennes serier är Sjunde våningen där hon skriver om att bli misshandlad av sin pojkvän. Andra album där ångesten inte bara anas under ytan utan bubblar långt, långt över den är Joanna Rubin Drangers Fröken Livrädd och kärleken samt Fröken Märkvärdig och karriären. Hennes svartvita bilder är fantastiska skildringar av hur det känns när man är ensam och borttappad och inte vet vad man ska ta sig till.

/Moa

(Bild ur serie av Grennvall från svd.se)

På tunnelbanan hem från jobbet igår läste jag ett par serier som alla får mig att skratta högt fast de är ganska hemska. På senare år har det kommit många självbiografiska och socialrealistiska serier. En av mina stora favoriter som vi skrivit om tidigare här på bloggen är Mats Jonsson. Men här är några fler tips:

Åsa Grennvalls "Ett familjealbum" är en hemsk och (faktisk rolig) skildring av familjemedlemmars oförmåga att förstå varandra. I huvudpersonen är "Mari", som helt brutit med sin mamma och som får ångest för allt mest hela tiden. Med i serien finns också en syster som inte kan förstå varför Mari håller på och tjatar om sin hemska uppväxt och Maris pappa som inte säger så mycket alls....

En av mina stora favoriter är albumet "Hjälp" av Sara Olausson och Nina Hemmingsson. Här är det mer kortare kapitel och seriestrippar och mycket absurd humor som jag tycker är rolig. En av mina favoriter i den här boken är "Det är svårt att vara Elvis i Uppsala".




Slutligen läste jag "Supertråken" av Daniel Ahlgren. Den är inte lika rolig, utan egentligen ganska hemsk. "Supertråken" handlar om en Unni som tycker att hon är så himla trist, hon jobbar på posten, har inga vänner och har inte ens några spännande drömmar. När hon drömmer så handlar det om att hon jobbar på posten eller är hemma - alltså precis som i verkligheten. Unni vinner tom en tävling på tv "världens tråkigaste människa". Så en dag får hon ett beundrarbrev av en man som sett henne på tv och tycker att hon verkar intressant. Det här är som en hel bok där varje sida är en bild. Fast lite lite tråkigt blir det i längden att läsa om trista Unni.....

/karin

Imorgon torsdag den 16 är det dags för Seriefrämjandets prisutdelning av Urhundenplaketten. Årets pris för det föregående årets bästa originalsvenska seriealbum går till Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson. Priset för bästa till svenska översatta seriealbum går till Broderier av Marjane Satrapi. Specialpriset Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige går till Ulf Granberg.

Utdelningen sker i samband med en seriekväll som Serieteket arrangerar klockan 17-20 på Stockholmsterassen. Förutom prisutdelning blir det en tecknartävling mellan fem svenska tecknare, musik och mingel. Utöver Urhundenplaketterna kommer också seriefestivalen SPX07s pris till bästa seriefanzin att delas ut.

Kolla in vilka bra serier som finns att låna på biblioteket.

/M2

Läste i tidningen i morse att serien Tintin ska visas på teve ikväll.

Det är något speciellt med Tintin, han är kanske inte så tuff, men hans präktiga stil tillsammans med karaktärer som den storsvärande kapten Haddock, galningarna Dupond och Dupond och den virrige professor Kalkyl gör serien till något särskilt.

I Stockholm är det just nu Tintinutställning på Sjöhistoriska muséet. . Tintin är riktigt aktuell just nu eftersom den 22 maj för 100 år sedan så föddes Tintins skapare Hergé.

Bilden är hämtad från www.bonniercarlsen.se

Vill du låna Tintinserier? Kolla här vilka seriealbum som finns inne.

/Karin

Här kommer ännu ett litet tips till dig som gillar serier! Är du intresserad av serier på engelska måste du bara besöka "no flying no tights". Sidan beskrivs som "a website reviewing graphic novels for teens"! Här finns det massor med tipslistor på serier under rubriker som "All I want is you" (om kärlek), "Be bold, be bold" (om fantasy) eller "The witching hour" (om skräck). En del av serierna finns förstås på biblioteket, men man upptäcker snabbt att det finns hur mycket som helst...
/Karin

Gillar du att läsa tecknade serier? Besök då seriewikin, den interaktiva nätencyklopedin för tecknade serier. Seriewikin är som ett stort uppslagsverk där man kan läsa artiklar och få reda på massor med rolig fakta om olika serier och serieskapare, men man kan också skriva själv. Så om du känner att du kan en massa om serier, logga in på seriewikins sida och sätt igång och skriv! Du kan också rätta andras artiklar om du tycker att det någon skrivit är helt åt skogen.

Här på biblioteket i Solna centrum gillar vi också serier. I ungdomshörnan har vi bland annat en hel del bra manga. Missa inte heller att vi har tecknade serier en trappa upp, på vuxenavdelningen! En av mina favoriter är Daniel Ahlgren som vi bloggat om tidigare. Riktigt nattsvart humor som skär i hjärtat. Kolla om något av Daniel Ahlgren finns inne på biblioteket här.


Om man vill ha något lättsammare kan iallafall inte jag låta bli Martin Kellermans skapelse Rocky. Kolla om någon bok finns som du vill låna här.

Nu finns ju finns ju Rocky också på tv. På fredagskvällar visas Realityserien NON FICTION och då utan hundar, krokodiler och andra djur utan med det verkliga gänget bakom Rocky. Precis som i den tecknade Rocky är det mycket prat och fika...

/Karin

Ibland funkar det hundra gånger bättre att göra en serie som berättar något viktigt än att "bara" skriva om det. En serieskapare som verkligen gjort det på ett bra sätt är Marjane Satrapi som från början kommer från Iran. Hennes Persepolis-serie är bland de bästa "romanserierna" jag läst!

Persepolis är en självbiografisk serie i fyra delar. Den handlar om en tjej som växer upp i en helt vanlig familj i Irans huvudstad Teheran. År 1979 störtades Irans kung och religiösa ledare tog över makten. För Marjane, hennes familj och alla andra iranier förändrades livet mycket. Det infördes stränga religiösa lagar och Marjane fick till exempel inte längre gå ut sminkad eller utan sjal. Då kunde hon bli gripen av den religiösa moralpolisen. Det var också farligt att vara intresserad av politik som hennes föräldrar var. Den hemliga polisens spioner fanns överallt.

I del ett får vi läsa om händelserna när de religiösa tog över och hur livet förändrades. Del två handlar om när Marjane blir tonåring och vill göra uppror mot alla regler. Marjanes föräldrar tycker att dottern ska få leva ett annat, bättre liv och när situationen blir direkt farlig på grund av hennes tonårsrevolt skickar de henne till Österrike vilket vi kan läsa om i del tre. Del fyra handlar om när hon som vuxen åkter tillbaka till Iran.

Alla delarna är jättebra. Det är tecknat i svartvitt och bilderna är effektfulla. Detta är en sann historia och man kan identifiera sig med tonåringen Marjane som måste göra så mycket i smyg - att lyssna på rockmusik eller sminka sig kan hon bara göra instängd på sitt rum eftersom det annars kan vara farligt. Det är sorgligt att läsa om det och om när hon skiljs från sina kära föräldrar. Serierna är väldigt spännande och man sugs in i berättelsen och kan inte lägga boken ifrån sig. En annan bra sak är att Marjane tagit med mycket humor och roliga illustrationer även om hon skriver om rätt svåra saker. Dessutom är serien ett annorlunda sätt att lära sig lite om Iran och landets historia. Serierna passar för dig som går på gymnasiet eller är äldre.

Marjane har också gjort en serie som heter Broderier. Den är lite annorlunda än Persepolis (lite "vuxnare") och handlar om olika generationers kvinnor i Marjanes släkt.

Hos oss kan du låna Marjanes serier!

Bilden kommer från Ordfront förlag!

/M

Något av det bästa jag läst i serieväg! Pojken i skogen är en självbiografisk serie där vi får veta ALLT om Mats från tidigaste barndom upp till högstadiet - vi snackar mobbning, onani, hemska hemligheter, kärlek... ja allt! Mats bilder och text är i perfekt symbios och budskapet träffar rakt i magen, på mig iallafall. Pojken i skogen är den sista serieboken i en så kallad triptyk - ett verk i tre delar. Första delen, Unga norrlänningar, är ett hopkok av "minnen från barndomen, gymnasieårens sökande efter mening och en ung mans excentriska upptåg i Stockholms uteliv" (kolla källan), men det var nog i och med Hey Princess, del 2, som Mats började göra sig ett namn även utanför Galago-kretsar.

För er som vill veta mer om Mats Jonsson, kolla in hans hemsida för en bra presentation.

Det finns ett ganska stort gäng böcker i samma genre, men Pojken i skogen leder min topplista just nu. Som en liten skvaller-anekdot kan jag ju bara nämna att tjejen i Hey Princess (hon som mår väldigt ångestdåligt) OCKSÅ skriver självbiografiska serier och hon ger alltså sin version av Mats. Kul va!? Åsa Grennvall heter hon.

Bilden kommer från förlaget Ordfronts webbplats. Självklart finns serieböckerna på Solna stadsbibliotek. Länk till katalogen här.

// L