KarmaKult

Torsdag till och med söndag förra veckan pågick Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Årets händelse för alla oss som verkligen gillar allt som har med böcker, litteratur och bibliotek att göra. Jag hade tur och fick åka dit ett par dagar. Det är ju så stort och det finns så mycket intressant att titta och lyssna på så det var svårt att välja vad jag skulle göra. Jag lyssnade på tre författare som berättade om sina böcker och sitt författarskap.

Katarina von Bredow som sa att en del av det i hennes böcker var självupplevt, men lika mycket var påhittat. Och hon skriver bäst instängd på sitt kontor, utan några som helst ljud.

Aidan Chambers som är en riktig gigant inom ungdomslitteraturen. Hans första bok kom ut på svenska i början av åttiotalet och nu har han precis gett ut en ny; Det här är allt: Cordelia Kenns kuddbok. Chambers skulle prata om provocerande ungdomsböcker, men återkom hela tiden till vad som kännetecknar en bra bok och varför en bok blir klassiker. En bra bok skriver om hur det är just nu och som kan säga något om samhället, men också om oss själva. Och vilka böcker blir klassiker? Ja, det är de böcker som folk fortfarande pratar om 50-100 år efter att de getts ut. Läs intervju i DN med Aidan Chambers.

John Ajvide Lindqvist brukar omnämnas som Sveriges skräckförfattare. Snart kommer hans första bok upp på bio Låt den rätte komma in. John berättade att det är tänkt att även hans andra böcker Hanteringen av de odöda och Människohamn ska filmatiseras. Spännande! Just nu jobbar han på en ny bok med arbetsnamnet Lilla Stjärna. Men om ni trodde att John var en deppig själ kan man inte ha mer fel. Han berättade att han är jätteglad, kanske beror det på att han får utlopp för det deppiga och hemska i sina skräckberättelser.

/Malin

Varje år ger Kulturrådet ut en katalog som ger tips på massor med bra barn och ungdomsböcker. Katalogen finns att hämta på närmaste bibliotek, alldeles gratis. Förutom massor med bra boktips innehåller katalogen i år en intervju med Mårten Sandén (som skrivit Petrinideckarna), en intervju med Helena WIllis (som illustrerat LasseMajas detektivbyrå), korsord och massor med annat smått och gott. Gå in och kika på katalogen här!


/Karin

Ja, nu funkar bloggen som den ska!!!



Vi har ju tidigare bloggat om Marjane Satrapis fina seriealbum "Persepolis". Och nu har jag sett filmen Persepolis.

Ofta brukar jag tycka att böckerna är bättre än filmen, och så är det nog i det här fallet också. Men filmen är inte dum alls!

I "Persepolis" får vi följa flickan Marjane från att det att hon är en liten flicka i Iran under den islamistiska revolutionen när shahen störtas. Filmen följer sedan Marjanes uppväxt i Iran, hennes ungdomsår i Österrike dit hon skickas för att det är för farligt i Iran och hennes återkomst till Iran som ung kvinna. Det är alltså alla fyra delar i serien Persepolis som ingår i filmen och det gör att det är mycket som ska hinna berättas.

Men filmen är riktigt vackert gjord, och en riktig njutning att titta på. Och liksom i böckerna så tycker jag ju att huvudpersonen Marjane är underbart kaxig och rolig, se bara den fina bilden på henne!


Läs mer om filmen här.

/karin

Bloggen verkar inte fungera som den ska, den håller tydligen på att uppdateras, men för att läsa gamla inlägg är det bara att klicka på högerkolumnen och välja inlägg!

/Karin

Läste precis i Svenska Dagbladet att författaren Olov Svedelid är död. Han har skrivit massor med böcker, både för unga och vuxna. På barn och ungdomsavdelningen har vi en hel del böcker av Svedelid, många av hans ungdomsböcker är historiska böcker. Passa på och läs tex. "Branden" som utspelar sig under 1600-talet i Stockholm (placerad på Hcg) eller deckarserien "Betong-Rosorna" (finns på deckarhyllan).

/karin

Det här ska jag se! Som gammal hästflicka är naturligtvis en teater om stallet så bra det kan bli. Att se fantastiska Ann Petrén som dryg och besserwissrig stalltjej kan bara vara grymt! Jag har inte sett den än men är på väg så jag återkommer med rapport om hur det verkligen var. Men av recensionerna att döma så låter det som nåt inte bara för inbitna hästfreaks. Och det hoppas jag, om inte annat så för min medföljande lillebrors skull...

Jag har precis kommit på att teater inte är så dyrt som jag har trott att det var. Den här är på teatrarnas superteater Dramaten men för alla under 25 kostar det 90 kr, som ett biobesök ungefär. Och det känns ju mer värt att betala för något man inte kan hitta gratis...

DN och Aftonbladet om Upp i sadeln - En kabaré med lösa tyglar. Mer info här.

/Moa

Bild från dramaten.se

Läser del tre i Stephenie Meyers vampyrserie. Del tre heter "Eclipse" och nu börjar det bli komplicerat för Bella. Det är kärleksproblem, lojalitetsproblem, föräldraproblem och så vidare. Bella har det verkligen stressigt i den här boken. Och hela tiden har hon dödshot hängande över sig. Ja, det är riktigt riktigt spännande måste jag säga!

/karinW

Flyga drake av Khaled Hosseini har ju varit enormt hypad det senaste året, ännu mer i samband med att filmatiseringen av boken kom upp på bio i våras. Trots hypen har jag liksom inte lyckats ta tag i att läsa den förrän nu. Boken har fungerat jättebra bland mina elever på skolan. Elever som vanligtvis inte läser nästan alls, har suttit på sina raster och läst och läst. Så gissa om jag var väldigt nyfiken på boken!

Bokens första mening är bland de bästa i hela boken. "Jag blev den jag är idag en kall, solig dag vintern 1975 när jag var tolv år gammal." Redan här anas att något (hemskt?) ska hända som formar huvudpersonen för resten av livet. Men det dröjer till mitten av boken innan den där vinterdagen kommer.
Huvudpersonen är Amir, son till en rik köpman i Afganistan. Han och hans tjänare Hassan är sedan barnsben oskiljbara vänner. Men den där vinterdagen sviker Amir Hassan och ingenting blir därefter sig likt. Krig utbryter i Afghanistan när landet invaderas av Sovjet och Amir och hans far flyr till USA. Först 20 år senare, när talibanerna tagit makten, återvänder Amir till Afghanistan.

Boken är bra skriven och väldigt fängslande. Det finns såväl kärlek som vänskap, lögner, krig och uppoffringar med. Eftersom jag inte kan så mycket om Afghanistan tyckte jag det var intressant att få inblick i landet, dess historia och kultur. Men Flyga drake skildrar egentligen inte de "vanliga" afganerna, utan snarare en en övre medelklass.

/Malin

Såg ni Six feet under? Jag verkligen älskade den serien och sedan den tog slut har jag längtat efter en ny lika bra men hittills har jag inte hittat någon. Nu kommer iallafall en ny serie av skaparen till Six feet under. Den nya serien heter True blood och handlar om... vampyrer såklart. Serien har inte börjat sändas i Sverige än men jag har lyckats få se ett pilotavsnitt.

Och det bådar rätt så gott tycker jag. Vampyrerna är inte sådär övernaturliga som de kan vara utan mer som en diskriminerad grupp, en grupp man visserligen inte stöter på så ofta men som de flesta har starka åsikter om. De är heller inte ett så stort hot, de behöver inte längre dricka människors blod för att överleva, det går lika bra med artificiellt blod i form av läsken Tru Blood.

Faktiskt så är offerperspektivet delvis omvänt - vampyrerna är hotade av onda människor som tappar dem på blod och säljer till människor som vill ha dess positiva egenskaper. Hjältinnan (som kan läsa andras tankar) står naturligtvis på vampyrernas sida och liksom i många andra vampyrfilmer känner hon en oförklarlig dragning till dem. Hjältinnan är tyvärr det enda som so far stör mig med serien, hon är hemskt irriterande. Men jag hoppas att jag vänjer mig för det här verkar bra!

DN om True Blood.

/Moa

Har precis sett Porco rosso, Miyazakis senaste film. Fast, inser jag nu, det är inte alls hans senaste film - bara på svenska biografer. Egentligen är den gjord redan 1992 men eftersom efterfrågan på anime är så stor i Sverige, mycket säkert på grund av Miyazakis Spirited away från 2004, har en hög med filmer köpts in. Bortsett från att jag känner mig lite lurad eftersom jag, som den oexpert jag är, utgick från att den var ny så uppskattar jag verkligen initiativet. Också söta Min granne Totoro som visades på bio för ett tag sedan hör till de filmer som köpts in trots att de har en del år på nacken. Roligt att filmer som inte kommit till Sverige när de var nya får en ny chans!

Porco rosso handlar om en flygande gris (ja egentligen naturligtvis en man som drabbats av en förbannelse) under fascisteran i Italien. Filmen är ganska mycket en kärlekshistoria men tyvärr slutar den väldigt plötsligt och man får inte riktigt veta vad som händer med alla medverkande, lätt störigt. Den är betydligt mer realistisk än ovan nämnda (fantastiska) Spirited away och tyvärr, tycker jag, inte lika bra. Jag gillar ju monster och häxor mer än verkligheten... Men vacker är den naturligtvis.

Undrar vilken av hans filmer som är nästa? Verkar som att Folkets bio tänker visa massor.

/Moa

(bild från folketsbio.se)