KarmaKult

"Abela" av Berlie Doherty

Abela bor i Tanzania tillsammans med sin mamma och har det riktigt tufft; hennes pappa, mamma och syster har precis dött. Den enda hon har kvar i livet är hennes skruttiga mormor. Och lilla Abela är bara nio år. Abelas morbror bor i England men kommer tillbaka till Tanzania och vill ta med Abela till England för att hon ska få ett bättre liv. Eller vill han verkligen det, det visar sig nämligen att morbrodern är en riktig skurk.

Rosa lever ett helt annat liv. Hon bor i England tillsammans med sin mamma. Det största glädjen för tillfället är skridskoåkningen som hon precis har börjat med. Men så börjar Rosas mamma prata om att hon kanske vill adoptera en dotter, och Rosa känner sig arg och misslyckad. Varför vill hennes mamma ha ännu ett barn?

I vartannat kapitel får vi följa Abela och Rosa. Jag tycker mest om kapitlen med Abela, som känns trovärdiga och intressanta, Abela är en riktigt stark tjej som klara det mesta. Väl värd att läsas!

/Karin

Så här står det i nationalencyklopedien om klassiker: "författare eller litterärt verk som på grund av sitt bestående värde anses förtjäna beteckningen klassisk".

Aha, måste alltså vara en riktigt bra bok och vissa böcker kanske man känner att man vill ha läst. För vem är egentligen den där Fredag i Robinson Crusoe? Men vissa klassiker kan ju kännas lite sega att läsa, de kan vara väldigt tjocka eller vara skrivna med ett riktigt gammalt språk.

Lösningen blir då att läsa klassiker som är återberättade av Maj Bylock. Nu senast har jag läst både Robinson Crusoe och Gullivers resor i Maj Bylocks tappning. Men det finns fler i samma serie; Oliver Twist, Hjortfot, Ringaren i Notre-Dame. Bara att hugga in. Maj Bylock har också skrivit massor med egna böcker.





/Karin

Jag har ju tidigare bloggat om Jo Nesbø, denne norske deckarförfattare som jag gillar så himla mycket!

Och hans senaste verk; Snömannen slår alla hans tidigare böcker tycker jag. Årets bästa deckare om man får utnämna en sådan redan nu. Intrigen är lurig och spännande in i det sista. Kommisarie Harry Hole är dessutom lite mer på hugget, jag vill inte att han ska vara allför alkholiserad och neddekad, det blir så deppigt då. Exflickvännen Rakel och hennes son Oleg är med, men som vanligt är det komplicerat för Hole med relationer. Intrigen kanske är rätt så vanlig, det verkar vara en seriemördare i farten, och Hole som nyligen varit på kurs i USA om seriemördare tas naturligtvis in. Men, mycket, mycket spännande om man vill ha ruskigheter såhär mitt i solvärmen.

/Karin

"Spegelsken" av Cecilia Hansson

Det är ju ganska olika hur man upplevt eller upplever sin skoltid. Vissa älskar den, har fullt med kompisar och gråter stort när klassen ska splittras i nian. Men hur det är att känna sig udda, annorlunda och mobbad? Det beskriver Cecilia Hansson i boken "Spegelsken". Med korta meningar fångar hon tillsammans med illustratören Dennis Eriksson högstadietiden så klockrent! Det är 80-tal, puffluggar, spray och neonfärgade kläder. Boken utspelar sig några veckor före skolavslutningen i nian, det är Cecilia vi får följa under den allra sista delen av den obligatoriska skolgången.

Ett litet smakprov:

"Brorsans klass har gympa efter mig. Jag smiter runt en annan väg, så att han ska slippa skämmas. Brorsan är tre år yngre och helt normal. Han är med i fotbollslaget och handlar alla sina kläder på Levi´s Store."

Ja, det är sorgligt och smärtsamt men mycket mycket bra! Läs DN:s recension här:


/Karin

Här kommer ett boktips från en av våra besökare OG, 14 år.

Fantomen på operan av Gaston Leroux
Jag tror att det är den Absolut Bästa bok jag har läst! När jag hade läst klart boken kom det 1, 2, 5 tårar. Jag har aldrig gråtit åt en bok så den e den bästa bok som finns. Innan jag hade läst prologen till den här boken tyckte jag dom bara var onödiga. Men där står bevisen för att allt e sant, och nu tror jag på det mer än nånsin!

Man får reda på fantomens namn, på alla hemliga gångar och en massa saker. Boken är skriven 1911 och fast den e så gammal e den bara bäst! Läs den alla!




/karin

...för nu är jag ledig ett tag. Ses igen i augusti. Bilden är en hint om vad jag ska börja min ledighet med, fast minus snön förstås... Tata för nu och trevlig sommar alla!

/Moa

Genren feministiska serieskapare är kanske inte jättestor (iaf inte bland utgivna serier) men det som finns är desto bättre. Vi har tidigare (flera gånger till och med) skrivit om Nina Hemmingsson och hennes underbara (ofta) ångesthumorserier.

Liv Strömquist är en annan fantastisk serietecknare som med sjuka mängder humor mobbar patriarkatet. Hennes senaste heter Einsteins fru där hon bland annat listar historiens sämsta pojkvänner. Verkligen hysteriskt rolig. Hon har också i samma humorgenre gjort Hundra procent fett samt den feministiska erotikserien Drift (där hon dock inte har gjort teckningarna, de är istället av Jan Bielecki i klassisk Starletstil). Kolla in om du inte har sett det tidigare.

Länk till Liv Strömquists hemsida där man kan se lite smakprov på hennes serier (och se ovanstående serie större för det var där jag snodde den!).

/Moa

Jag fastnade lite på Malins efterlysning av feministisk fantasy och blev tvungen att tillkalla en utomstående expert, nämligen en av mina nördvänner (alltså, jag fattar inte hur alla jag känner kan vara så nördiga, på olika sätt iofs men ändå!). Och han tipsade om Robert Jordans böcker om Sagan om drakens återkomst som enligt honom iaf ska kunna gå att tolka feministiskt om man har lust med det.

Jag dubbelkollade och det stämmer med wikipedia som skriver: "Robert Jordan förmedlar en annan kvinnobild än många andra fantasyförfattare i sina böcker. Det finns lika många kvinnliga som manliga karaktärer i böckerna, och kvinnorna är lika aktiva som männen."

Jag har precis lånat den första i serien och återkommer med rapport sen, är det nån som har läst de här böckerna? Vad tycker ni om dem isåfall? Det finns ändå mer än 20 i serien så jag hoppas jag gillar...

/Moa

Böcker som får mig att gråta på tunnelbanan växer inte på träd, men här har vi faktiskt en; "Sprickor och honungslim" av Linzi Glass. Förfataren Linzi Glass växte upp i ett vitt liberalt hem i Sydafrika under apartheidtiden kan man läsa längst bak i boken. Men vad är det då som får mig att gråta där jag sitter i tunnelbanan på väg hem från jobbet?

Emily Iris är 12 år och bor i ett stort härligt hus tillsammans med storasyster Sarah, sin vackra mamma och sin något mindre vackra pappa. I huset bor också den svarta husan, Lettie och den gamle portvakten Buza. Buza är Emilys förtrogne och han berättar fantastiska historier för henne. För huset är inte lyckligt; mamman och pappan bråkar ständigt och mamman försvinner alldeles för ofta för att spela tennis med Dennis, en lite för snygg bekant.

När pappan bjuder in en kringresande familj att ställa upp sin husvagn på tomten förändras mycket i familjen. Emily får sin en riktigt god vän men hemska saker händer. Åh det är en så bra, intressant skildring av att växa upp men också av apharteidtiden sett ur en ung flickas ögon. Och mycket sorgligt som sagt!

Nu när Nelson Mandela i dagarna firar sin 90årsdag är det än mer passande att läsa den här boken. För Buza, portvakten berättar en historia för Emily om Mandela, att hans namn på xhosa betyder "skaka gren på träd". Namnet beskriver en person som inte inte rädd för att säga vad han tycker även om det kan bli problem.

Både Karin och Malin är så bra på att skriva om nya böcker så jag tar på mig ansvaret att skriva om mina favoriter som har hunnit bli lite gamla.

Jag har av diverse anledningar länge varit rätt inne på Irland och gillar framförallt böcker om irländskt vardagsliv. The Commitmentsär skriven av Roddy Doyle och handlar om Jimmy som är Barrytowns (en hittepåförort till Dublin där boken utspelar sig) lokala musiknörd. Han har koll på all musik och det är alltså inte så underligt att han kommer på att han ska starta ett band. Problemet är väl att han inte kan spela, han får alltså bli manager. Han sätter upp en annons och ganska snart finns ett band.

Grejen med den här boken är kanske inte så mycket vad som händer utan mer att man får följa dialogen mellan bandmedlemmarna, tex lär man sig en hel del irländsk slang. Boken finns också som film och jag gillar verkligen filmatiseringen också. Men stor stor varning! Läs den på engelska, dialogen består nästan bara av irländsk slang som blir fruktansvärt fånig när den översätts till svenska. Redan baksidestexten på den svenska versionen kan avskräcka vem som helst.

Länk här till den engelska versionen där också två andra böcker ingår, nämligen The Snapper om Jimmys syster Sharon som blir gravid av misstag men behåller barnet och The Van om Jimmys pappa.

/Moa