KarmaKult

...är i full gång. Jag var och såg Det går an igår, okej, men inte så fantastisk. Men det kommer mer! Själv ska jag se till att komma iväg på Jacques Brel is alive and well and living in Paris, eftersom jag är lite fånigt kär i hans visor (eller vad man nu ska kalla dem).

Och det är inte bara teater. 16-20 juli blir det musik av lite olika singer-songwriters, t ex Anna Järvinen. Sen blir det dans, allt från balett till streetdance. I streetdancen kan man dessutom sätta ihop ett eget nummer och vara med och tävla! Men vill man det får man snabba sig en del, sista anmälan är redan imorrn... Annars kan man såklart bara gå och kolla på alla andra som uppträder.

Parkteatern flyttar runt mellan lite olika parker i Stockholm. Kolla på www.stadsteatern.stockholm.se och klicka på Parkteatern för program och sånt. Allt är såklart gratis.



En av scenerna är i Vitabergsparken på Söder, men det brukar vara en aning mer folk än såhär så kom i tid...
Bild från wikipedia.

/Moa

Ok det här lutar kanske lite åt tjat men woohoo Spanien vann! Helt klart väldigt värdiga mästare. Det var kanske inte den bästa matchen de spelat i turneringen men de var bättre (och roligare!) än Tyskland och att gå igenom ett helt EM obesegrade är inget annat än grymt. Så nöjd.

En av mina favvofotbollsrelaterade böcker är Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson. Den handlar om Jenny som bor i Göteborg och har fotbollen som största intresse. Men i samma lag spelar Filippa och hon och Jenny inleder en rätt så krånglig relation. Som läsare får man får följa Jennys tankar genom de brev hon skriver till vetenskapsmannen (eller kvinnan då) Marie Curie som hon betraktar som en rådgivare. Dessa brev varvas med Jennys liv med hennes bästis Mattis, problemen men också det fantastiska med Filippa och såklart laget.

Det finns också en fortsättning, fast då utan fotbollstema: Erik Dahlbergsgatan 30. I den ser Jenny tillbaka på sitt liv som lite äldre och alla de feministiska filmprojekt hon varit med i och både en krånglig och en mindre krånglig relation. Fina böcker om bland annat kärlek utan att blir sådär äckligt gulliga.

Bilden på Iker Casillas från dn.se

/Moa

Nu är det ju sommar, solsken (lite) och förhoppningsvis så kanske man har lite sommarlov. Livet är ganska okej alltså. Men vill man ha lite gråt och sorg mellan jordgubbarna och fotbollen så kan man läsa "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers.

Konceptet är rätt kul: bokens sidor är gula som postitlappar och varje sida i boken är en skrivet meddelande från antingen Claire eller hennes mamma. Båda är upptagna personer så de ses inte så ofta, lapparna på kylskåpet blir ett sätt att kommunicera. Claires mamma jobbar som barnmorska och Claire har fullt upp med skolan, kompisar och läxor. I början av boken är lapparna som rätt vanliga lappar mellan en mamma och en femtonårig dotter; handla, städa, vi ses då och, puss och hej. Men sedan händer något, Claires mamma blir sjuk och lapparna blir mer och mer sorliga; det visar sig att Claires mamma har cancer...

Det är sorgligt och hemskt. Konstigt att man som läsare kan förstå så mycket av vad som händer endast med hjälp av de här lapparna.... Boken blir väldigt lättläst också även om det är ganska många sidor eftersom de flesta sidorna bara innehåller korta meddelanden.

Fast det är något som stör mig, och jag blir lite irriterad; varför ses de nästan aldrig, varför skriver de bara lappar till varandra?!

/karin

Eller europeisk i alla fall. Synd, synd för Turkiet, de var lätt det roligaste laget. Men Tyskland måste ju alltid vinna verkar det som. Nu hoppas jag på Spanien.



Fast ska jag vara helt ärlig gillar jag ändå allsvenskan bäst. Okej, det är fulfotboll, massa felpassningar, inte direkt Zlatanklass på målen och tja, kanske inte det där vackra och smarta spelet där spelarna lyckas skapa luckor ingen trodde var möjliga och en crosspass och klackspark senare är bollen i mål. Men känslan är en miljard gånger mer och det väger rätt tungt det med. Tifo och ramsor, mmm... Snart är det dags. Nästa vecka är det derby i damallsvenskan, AIK-Djurgården och på söndag samma vecka hemmapremiär efter uppehållet i herrallsvenskan, då mot Gais. Hemmapremiär för AIK alltså, som bibliotekarie i Solna är väl det rätt uppenbart...

Om det här med att frysa sig igenom 90 minuters ångest över laget gång efter gång efter gång och varför man ändå fortsätter med det har Nick Hornby skrivit i Fever pitch.

/Moa

Jag älskar hästar.

I många år struntade jag i det. Jag slutade rida för att istället hålla på med en massa andra saker. Men sen för några år sedan tog jag en ridlektion igen. Jag kom ihåg typ hur man skulle sitta och hur man rider lätt men inte så mycket mer. Men det var ändå fantastiskt! Känslan av frihet och kontroll har i alla fall jag inte lyckats överträffa någon annanstans (klättring är i och för sig fett men man sitter ändå fast i ett rep). Nu i sommar ska jag tillbaka till hästarna har jag bestämt.

Anne Hedén, Moa Matthis och Ulrika Milles skriver om hästar, ridning, hästböcker och massa annat för alla som har ridit eller slutat rida i Över alla hinder, en samling med fina och personliga texter om ridning och hästar ur feministiska perspektiv. Och om den styrka som krävs för att rida. Att det INTE handlar om att bara följa med vart hästen går (hallå vem tror det egentligen?) utan att man måste styra den. Och om hur det ändå ses som gulligt och ofarligt att rida.

Nina Hemmingsson har ritat en serie om det här, som finns i den här samlingen.

Jag önskar att jag inte trodde på alla som sa att det var töntigt att rida, att jag hade fortsatt ändå. Då hade jag kanske kunnat lite mer än att trava nu. Men det är ju aldrig försent att börja om...

En väldigt bra skönlitterär hästbok är förresten Tovan av Marie-Louise Wallin.

/Moa, nygammal hästtjej

Bild från wikipedia.

Alltså, jag vet att jag tjatar om Håkan och det här blir ytterliggare ett sånt inlägg, men det här handlar om Kent också...

I våras kom en efterlängtad bok ut som jag verkligen inte har haft tid att läsa ordentligt förrän nu, Håkan Hellström: Texter om ett popfenomen. Boken samlar inte samtliga, men dock många, reportage, recensioner och kröniker om Håkan, skrivna av Sveriges musikrecensenter. Texterna börjar med Håkans tidiga karriär under Honey is cool tiden, fortsätter med euforin kring när "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes och avslutas i nutid inför släppet av "Försent för Edelweiss". Jag som inte hittade fram till Håkan förrän den första hypen lagt sig tycker att det är särskilt kul att läsa om debuttiden. I boken "avslöjas" det oxå från vilka låtar han har tjyvat en och annan rad om man inte redan har luskat ut det alltså.

I höstas kom en likadan bok ut, men som handlar om Kent. Den heter Kent: Texter om Sveriges största rockband och är verkligen ett måste för alla Kentfans.

/Malin

Kul kul tycker vi att Moa börjat blogga med oss! Moa är vår fantastiskt duktiga timvikarie här på Solna. Vi hoppas att vi får läsa många inlägg av dig ;-)

välkommen hit!
hälsar Malin o Karin

Nu när jag just tipsade om John Ajvide Lindqvists böcker kom jag att tänka på en annan som också rör sig i en blandning av helt vanligt vardagligt liv och övernaturlighet. Den heter Juliane och jag och är skriven av Inger Edelfeldt. Huvudpersonen Kim är en helt vanlig tjej som är ganska trött på sin bästis eviga prat om killar, kläder och smink. När Juliane börjar i hennes skola vill Kim vara med henne, men vågar inte riktigt eftersom Juliane är så annorlunda, både mobbad och avvisande. Hon tar ändå mod till sig och tillsammans bestämmer de sig för att bli Nattens barn, klädda helt i svart och med magiska egenskaper. Från att börja som en lek blir det plöstligt ganska allvarligt, både Kims och Julianes relation och den svarta magi de tillsammans sysslar med.

Det här är en helt fantastisk bok som precis som många andra av Inger Edelfeldts böcker lyfter fram den magi som finns i vardagen.

/Moa

Jag vet att vi har skrivit om hans böcker tidigare, men oj bra han är. Har precis fått tag i den senaste: Människohamn och har stora förhoppningar. Fast det är ju alltid lite läskigt. Ser därför fram emot filmatiseringen av Låt den rätte komma in med någonting liknande skräckblandad förtjusning. Jag kan ju inte låta bli, men jag vill verkligen inte bli besviken. Filmen har förresten varit klar länge men premiären sköts upp eftersom filmbolaget tyckte det skulle vara mer passande under allhelgona/halloween. Störigt. Jag vill nu!

Klicka här för att se om Människohamn finns inne.
Klicka här för att kolla in hans andra böcker.

/Moa (ny här på bloggen)

Jag gillar Kate Cann, framförallt gillade jag hennes "Hon släpper dig aldrig". Nu har en sprillans Cann kommit ut på svenska "Sex veckor".

Sex veckor handlar om Chloe, som blir alldeles tagen när den karismatiska och självsäkra Davinia börjar i hennes klass. Chloe vill inget hellre än att li Davinias vän; och det blir hon. Även om Davinia är lite lynnig och konstig ibland så tycker Chloe att hon är så spännande, vacker och rolig.

När Chloe blir erbjuden att följa med Davinia och hennes föräldrar på semester blir hon ju överlycklig. Väl intstallerade på ön visar Davinia en helt annan sida; hon är uttråkad, otrevlig och Chloe känner sig mer och mer olycklig. På ön finns dessutom den snygga Alex som Chloe går och längtar efter. "Sex veckor" är helt okej, men lite övertydligt och präktig på något sätt. Chloe står för allt det rätta medan Davinia är hennes motsats; falsk, osäker.

/karin